hushållsnära tjänster

Min älskade J tillbringar hela dagen med att städa vårt hem. Hon gnor och hon fejjar. I förd de snyggaste av kallsipper och med en fokuserad blick far hon över hela lägenheten. Hon blänger på mig när jag försöker göra ett eget litet ingrepp. "Sitt ner och chilla". Vågar inte annat.

På köpet av ett välstädat hem får jag dessutom sällskap och roliga och intressanta samtal.

Tänk att hon skulle växa upp till att bli denna fantastiska människa. Det trodde jag inte första gången jag såg henne och kallade henne för ET. Då var det syster som blängde.

Det skiljer 16 år mellan mig och J och ändå kan det ibland känns som vi är jämngamla. Vet inte om det beror på mig eller på henne. Vem är gammal – vem är ung? Jag väljer att tro att det är en blandning av båda hos oss båda.

sysselsättning

Måla pallar. Sova. Äta. Måla pallar. Sova. Äta. Packa upp. Packa ner. Fixa. Dona. Boa. Sova. Äta. Hormonsvalla. Göra glass. Göra souduko. Sova. Äta.

Detta har pågått i snart tre veckor. Lite ensamt, men ackurat så skönt.

Hoppas Plupp Pysen är ett snällt och harmoniskt barn som låter mig fortsätta ha det så här sedan också.

Fast med mina gener…

kommer det eller inte

Du bara vet.

Så säger alla när jag frågar: hur känner jag att det är dags?

Du bara vet.

Vadå vet? Jag vill veta! Vilka "symptom" ska jag leta efter, vara på vakt på.

Sedan kommer maken och säger: jag åker till Göteborg och är borta hela dagen.

Min första reaktion var: dhöhöhö nä, det ska du inte. Min andra reaktion var: ja ja jag känner väl på mig dagen innan om han kan åka eller ej.

Men då var det det där med att veta. Om allt känns bra när han åker men ändras efter att han har åkt. Klarar vi oss på de 4-5 timmar det tar för honom att komma hem igen? Jag klarar mig, jag har resurser att ringa in. Men maken kommer ta livet av sig om han missar detta.

Du bara vet… skitsnack. 

JAG VILL VETA NUUUUUUUU

tillbaka!

Oj oj.

Massor har hänt

Ni kan nu kalla mig Nina Broman Körnung. Magen är stor och och go. Brun som en pepparkaka. Massa glada minnen och foton (kommer senare). Skrattat i mängder. Gråtit några skvättar, mest av glädje det andra har bara varit hormonellt.

Denna sommar semester har varit utan dess like.

Mama Mia filmen – släng dig i väggen!

Nu fortsätter partyt med jobb, huspass på Baldersudde och roadtrip till Halmstad.

Och det är bara 25 dagar kvar till nästa etapp!

paus

Jag tar en paus från blogg, twitter, telefon och allt var digitala medier heter.

Nu gäller bara semester, giftermål, semester.

You can call me wifie with a husband efter kl 17.30 den 28 juni 2009.

Wawaweewa!!

vintage

Kvinna strax under 30 sitter på bussen och pratar tillsammans med kvinna strax över 35. Att de inte känner varandra så väl märks på samtalets gång.

De pratar om att det är mycket folk på staden, det tycker i alla fall Kvinna 35+.

Kvinna 30- tycker att det är lite folk på stan, för att vara en lördag kl 17.

Kvinna 35+ säger att hemma i hennes stad stänger alla butiker kl 14.

Kvinna 30- utbrister: guuu vad vintage

Nina 34+ från en mindre stad gapar av häpnad

tisdag so far…

04.00 Vaknade.

05.00 Åt gröt.

06.30 Somnade.

09.00 Cyklade mot jobbet.

09.15 Halkade med cykel vid Kungsan, blodet forsade från hela foten… 

09.17 Ringde fästmannen gråtandes hulkandes.

09.19 Blodet rinner ännu mer och jag hade inget att torka med.

09.20 INGEN stannar och hjälper en gravid gråtandes blödandes person.

09.30 Fick hjälp vid fiket mitt emot Cafeét, massa vatten, klappar på axeln och papper till allt blod.

09.35 Fästmannen kommer som en riddare i vit rustning i en svartgul taxi och räddar fröken Blodfot i nöd.

09.45 Allt mycket bättre, blodet nästan borta, skakningarna i kroppen borta.

10.00 Haltandes genom stan mot Stureplans apotek, fästmannen rycker in som en McSteamy och opererar min tå (det var visst inte hela foten som blödde) Schtekare tittar snett på oss – inte kan man utföra sådant på fiiiina Stureplan. "Fuckface" blänger jag åt dem och tittar sedan förälskat på min blivande make.

10.30 Cyklar vidare mot jobbet…

Nu kan det bara gå uppåt … Eller?

singel i stan

Fästmannen är på svensexa och jag ensam hemma

Lövbiff, pompa och bejja. Marängswiss. Levande ljus och hejdlöst sappande i sunkställning.

Fantastiskt. Första gången på länge och antagligen kommer det dröja år innan det händer igen.

Vad är det som gör att ensamheten kan vara så ljuvlig? För att jag vet att jag inte är ensam på riktigt? För att det blir en stunds längtan? 

Önskar bara att jag la min tid på bättre saker än surfande, emailande och tvättande. Typ måla den där tavlan, sy den där tunika, gå på den där utställningen, sitta på mysiga fiket med goa boken.

Hmmm... det regnar ute. Stannar nog inne ett ta till. Det finns ju alltid konst på nätet, kaffe i termosen och underhållning damtidningen

översättning anyone?

Dink, sink, spud och freemale.

Vad betyder dessa nya inneord?

Dink är i alla fall dual income no kids. Men resten då?

Bara för jag snart byter från boxen 30-35 till 35-40 så är jag helt ute...

Det går utför.

Eller?

sammanbrott

Bröllopet närmar sig. Och det fort. Har jag bokat av allt på "att-göra-listan"? Är det  mer som ska skrivas upp? Är det något jag/vi missat?

En sak är säker: aldrig mer giftermål. Även om det med andras mått mätt säkert är en fis i rymden så är det jobbigt!

Så till det första sammanbrottet: underkläder.

Med gympadojor, väl vald klädsel för underklädselprovning och gott humör var jag laddad.

Första anhalten Agent Provocateur. "We are closed"-skylten hänger på dörren. What? en dag när alla jobbar halvdag och har pengar kvar på kontot efter lön.

Gråtandes bultar jag till på dörren och utbrister "varför? varför?" Folk som går förbi tittar mycket undrande och skrämt på mig.

Efter lite samling av gråt och kropp traskar jag vidare till NK. Tio minuter tog det att bara hitta till underklädesavdelningen. Jag skyller helt klart på bristande information – det var inte mitt fel att jag inte hittade.

Åtta behåar, tio trosor senare inne i ett litet lyxigt bås harjag bestämt mig. Dock efter att skickat foto till E och fått godkänt.

En mycket trevlig tar emot allt jag inte vill ha – och ska hjälpa mig hitta de trosor jag vill ha, fast i större "dinosaurie" storlek.

– Jag är hemskt ledsen men vi har dem inte större.

Jag känner hur jag skäms, hur tårarna kommer, hur ansiktsfärgen viker, kroppen börjar skaka...

Den stackars trevliga NK damen ser helt förskrämd ut men tar snabbt igen sig, till skillnad från mig som nu hysteriskt börjat titta upp i taket med rinnande ögon.

– Ingen fara kära du detta löser jag, säger NK damen.

Som en iller far hon runt över hela butiken och plockar upp den ena trosan efter den andra.

Mitt humör som stiger i takt med hennes fantastiska produktivitet sjunker i när jag ser resulten… Jag vill det si och jag vill inte ha det så.

Bridezillan i mig har tydligen hittat fram. Fast på ett snällt men jobbigt sätt.

Så underbara NK damen skriver upp exakt vad trosan med stort T heter och tipsar om hur jag ska hitta den.

Jag var på väg att krama henne av tacksam, men kände att hon redan sett mitt innersta lite väl mycket... 

hört den förut?

Stod inne i ett omklädningsrum och provade årets tunika. Mycket ska få plats och det ska även få plats att växa i.

Bara detta är ett stor bekymmer just nu. Svettigt, psykologiskt ansträngande och dyrt.

Tjuvlyssnare som jag är, detta måste vara ett medfött fel (eller rätt?) som jag inte kan stänga av även om jag vill.

Så följande hör jag från båset lite längre bort:

Mamman: – Å det är så jobbigt att prova kläder med er.

Barnet: – Men mamma jag gillar verkligen den gula.

Mamman: – Ja men prova då, suck suck.

Barnet: – Det fungerar inte riktigt.

Mamman: – Det är ju helt OMÖJLIGT att prova kläder med er, NI ÄR FÖR FETA!!

I mitt lilla bås tappar jag fullkomligt hakan. Vad sa hon? Får man säga så? Är det andra regler idag än när jag växte upp? Så sa aldrig min mamma, även om hon proppade i mig allt med socker och fett så jag var fet som en gris när jag var liten. Men det hade ju mer med hennes projiceringar att göra.

Snabbt som attan fick jag på mig kläderna och började leta efter mamman med de "feta" barnen. De såg ju ganska normala ut, något rultiga, men det kommer de antagligen att växa ifrån, de var ju i yngre tonåren!

Dessutom är det ju deras mamma som gett dem deras så kallade fethet!

Numret till BRIS anyone?

bra beslut eller ej

För ett år sedan tog jag ett beslut som då var baserade på hur livet såg ut då och hur jag trodde att det skulle se ut.

Livet förändrades radikalt efter att beslutet var taget men jag tänkte positivt och glatt: det kommer bli toppen ändå. Alltid kul med förändring.

Nu efter sex månader inser jag att det var ett riktigt dåligt beslut. På nästan alla sätt. Tråkigt, ointressant, oinspirerande, fantasilöst, nedtryckande, hämmande, icke utmanande, icke utvecklande. Dags att ta ett nytt beslut.

Jag har som tur är ett år på mig att ta detta beslut. Annat mycket roligare och utmanande står vid dörren knackandes och vill in. Jag ska hänge mig åt detta och under tiden ta mitt nya beslut. Med bra strategi och kanske lite tur kommer det beslutet antagligen bli ett av de bästa jag tar.

solen lyser

På min balkong är det ljuvligt kl 9 på morgonen. Kaffe, yougurt och tidningen. Mannen sover fortfarande och jag får njuta av ensamheten en stund till.

Ändå gnager det lite i magen. Det är inte hunger. Det är inte Plupp.

Bokföring.

Revisorn vill ha sitt.

Söndag klockan 21 är min deadline.

Vart tog min sol vägen?

svarta män

Systra mi och jag avslutade en supermysig lunch i parken.

Lunchen inhämtades från Matdistriktet , gott,  ekovänlig, närodlat, hemmalagat och alldeles alldeles underbart.

Diverse snack om familj, vänner, världen och framtiden.

Först bjöd syster på lunchen och snälla lillasyster som jag är ville jag bjuda tillbaka med en kaffe från Sosta.

Sagt och gjort nerför trapporna, över gatan in på lilla lilla kaffehålet.

Jag dricker inte kaffe, men smakar gärna lite,  säger syster. Kaffet beställt och anländer dags för betalning. Oj då... inga kontanter. Pinsamt…Syster? Kan du snälla?

Under denna tid har syster iakttagit klientelet på kaffehålet.

Män. 30 år och uppåt. Helst svart klädda. Gärna business. Med en och annan reklam/designkille i den lilla gruppen.

Vad var detta om? Utomlands är dessa hål fyllda med diverse kön, klädslar och åldrar.

Ligger Sverige efter i jämlikheten på att vara på äkta kaffeställe? Behöver starta kvotering även här?

Who let the dogs out?

                                                    

tårar och sol

Dagen börjar efter fyra timmars sömn och 40 minuters näsblod.

Bra kombination? Borde kanske säga mig något?

Fatta hur mycket papper som går åt till att försöka stoppa så mycket blod.

Det är enda gången som jag faktiskt tål att se blod.

Konstigt jag som i princip svimmar varje gång annars.

Kanske för att det är utblandat med snor...? 

Efter att ha blodat klart var det dags att hämta hyrbil.

Stressas, svettig trött. Ska man inte köra bil. Tydligen.

VARFÖR stod den där j*la pelaren i vägen? Och varför var inte bilen städad? Och varför har inte bilfirman lagt i nya plastgrunkor att blåsa alkohol i? Va? Va? Va?

Nu ska jag se om jag kan lura dem att det inte var jag som repade bilen... Blivande mannen tittar snett på mig när jag säger att: får jag herpes och grissjukan av bilfirman tänker jag lura dem på reporna. Tur att blivande mannen och jag kompletterar varandra i ärlighet. jag tror vi kan komma långt med den kombinationen.

Körde hela familjen till Arlanda för att lämna A på flyg till Bangkok. Alldeles olagligt många i bilen, Mcdonken med väldigt bakis Ad och sedan tårar vid gaten. Vad stor hon har blivit. Min lilla Bambi ska nu på alldeles egna långa fina ben ska sitta på storflyg till Asien. Utan oss. Antagligen klarar hon av det bättre än mig. Ta hand om dig vackra flicka.

Dagen avrundas med sol i park, världens godaste kaffe tillsammans med sötaste familjen min.

Tack alla för att ni finns.  

inte utan min cykel

Utan min cykel skulle jag inte klara livet speciellt bra tror jag.

Även om det är tar emot vissa dagar att sätta sig och trampa i motvind, regn och grus så är det lika skönt när jag är framme vid mitt mål.

Frisk luft (nja enligt Stockholms mått i alla fall). Härlig utsikt.  Skrika ut mitt dåliga morgonhumör på andra cyklister som tappar allt sunt förnuft så snart det sätter sig på sin hoj. Ljus. En stund för mig själv.

Synd att jag inte kan cykla även inne på jobbet – så mycket roligare jag skulle ha då.

äventyr

Grinda, havet, lugnet, tystnaden är som balsam för själen.

Sovandes alldeles vit i ansiktet av solskydd, måsarna och vattnet gav vackra ljud omkring mig på min filt missade jag ovanstående fina ord.

Vaknade av att vackre mannen skrattade gott: du har sovit i två timmar.

Mannen och jag är fullkomligt olika emellanåt. "det är kallt" kommer från mannen som i sin annons sa: äventyrare, seglare, skidåkare, skridskoåkare.

Hello, vad hände? han fiskade upp mig från nätet och blev mindre äventyrlig...hmhm... det ska jag ta ur honom.

"Kom vi går på upptäckspromenad" Sagt och gjort. Efter 100 meter tröttnade jag på att vara Kruse och såg bryggan mitt i solen helt vindstilla. Vi har nått vårt mål hojtar jag. Men 50 meter längre bort ligger ju baren med vin säger mannen. Nej nej vi har ju fika med oss.

Undrar just vem som "inspirerat" honom till att bli mindre äventyrlig...Upsi!

lämnar stan

för dan

Solen skiner det är 27 grader på balkongen

Efter en mycket bra vecka i livet lämnar jag nu stan över dagen tillsammans med den blivande underbare maken.

Grinda here we come!

Undrar fall STOR sallad med massa salami, mozzarella och annat grönt, muffins, ostar, bröd, frukt, kaffe, vatten, böcker, tidningar, solskydd kan hålla oss vid liv om vi skulle bli strandsatta.

Om jag inte kommer tillbak vet ni i alla fall vart jag finns.

länge sedan nu

Det var länge sedan jag skrev något till mig själv och mina kära trogna bloggerfans.
Men det som absolut var länge sedan var en frukost på uteservering.
Efter att dagen börjat med huvudvärk (efter gårdagens gråtflod till Despo) ingen matlust och vanlig förvirring i: Vad ska jag ha på mig. Det hela slutade med träningskläder hetsande för att hämta yogamattan som glömdes på plats för två veckor sedan.
Älskade matta – tack snälla för att ingen snott dig. 

I alla fall...
På något sätt vände allt och blev mycket bättre. Varje dag får jag cykla eller promenera utmed Stadsgården och varje dag händer det något nytt. Sol, dimma, regn eller moln. Det spelar ingen roll – Stockholm är alltid lika häftigt att beskåda.
Så hetsturen blev en stilla tur. Som avslutades på Albert and Jacks uteservering på Engelbrektsgatan
Kaffe och leverpastejsmörgås i solen. Det fick mig att totalt leva igen.
Med älskade syster som sällskap i örat och kaffekoppen i handen och utsikt på Humlan och alla stekare – livet är vackert.

gullstekish

             

om sport ändå vore så här roligt

näst sista passet gjort

Måndag morgon och jag sitter i vårt mysiga kök och äter frukost. 

Hela helgen har jag bott på Tegeluddsvägen och scriptat sport.

Hur gick det till? Jag? Sport? Porque?  Ok bra jobb att ha när jag frilansar, drygar ut kassa 

ganska rejält. Det tar dock på min emotionella kassa.

Tänk er att gå fyra trappor ner klockan 11 en lördag förmiddag och inte komma upp igen fören klocka 23 dagen därpå.

Och ensam tjej som jag är där nere är stämningen och snacket på en viss "grabbig" nivå.

Vad jag inte förstår är varför killar, män, blir så urkiga när de kommer sig samman i grupp.

Med urkiga menar jag det tas fram bilder på snygga tjejer, det snackas om "ja ja kärringen vill att jag kommer hem men jag vill på krogen" JAAAAA tjutar de andra pojkarna då och dunkar honom i ryggen.

Men så tänker jag att massa andra killar jag känner, tex älskade P, kollegan E och söta C de pratar inte så. Har det att göra med att de är vid 40 strecket och grabbarna fyra trappor ner fortfarande inte lämnat 30?

Eller har det att göra med att det enda intresset de har är sport? Och missat att det finna en hel värld utanför det?

Efter åtta timmars fotboll igår hade jag blivit hjärntvättad, fick ut mig något urkigt och det nya teamet som kommit då garvade och sa: Men Nina, nu har du suttit här nere alldeles för länge, du låter som en grabb.

Tack och lov var det mitt näst sista pass för i vår.

Idag ska jag umgås med vackra E och söta H, titta på tyg till bröllopsklänning och bara vara tjej.

Halleluja - jag kommer bli mig själv igen.

livet är fyllt med mat

Vad vore livet utan mat?

Smörgås med leverpastej med gurka, grapefrukt och thé.

Äpple och vatten till mellis.

 Nu lunch med kyckling, svampsås och blomkålspuré.

Jag längtar redan till middag,

Pizza på Vapiano med efterföljande bio med bästis E.

Risk att det slinker ner lite godis eller popcorn då.

Och i morgon får jag äta igen.

Jag äääälskar mat!

upp och ner ut och in

Vädret går upp och ner. Huvudet vänds ut och in. Sol med 10 grader. Sol med minus grader och snöstorm.

Solen skiner = humöret går uppåt och alla blir snygga och trevliga.

Solen försvinner = humöret sjunker och alla blir fulare och dummare.

Varför står det inte i Socialstyrelsens regler att svenska folket måste få uppåttjack utdelat mars och april månad?

Detta ständiga omväxlande väder lurar mig fullkomligt. Det gör mig helt slut. All den energi min kropp lägger på att växla mellan sol och moln – fast att jag försöker tänka på BARA sol.

tjuvlyssnat

Jag går in i en liten gullig butik.

Där står en tjej som jag är helt övertygad om att jag känner.

Tjejen står och pratar med sin långa väninna och jag hör att de pratar på Boråsdialekt.

Ja just det vi känner varandra från Borås tänker jag.

Men kan ändå inte placera henne.

Tjejen svarar i sin mobil.

Följande dialoger utspelas:

"Står på Syster Lycklig."

"Jag har ätit frukost med Sonja."  (jag tänker hur kan det vara frukost, klockan är ju ett och vem är Sonja?)

"Ja, men du kan ju inte bli sur. Ja, men jag har bil. Sen ska jag till Bvc.  Ja, men vi kan väl ses sen? Ja ja ja ja okejrå hejdå"

Då faller poletten ner för mig: Det är ju Shirley Clamp och Sonja Aldén.

Snabbt som attan kör jag in huvudet i första bästa klädstång, som lite lägligt står precis vid Klampens barnvagn, som för övrigt står helt och hållet i vägen för allt och alla och tar upp VÄLDIGT mycket plats. Men bryr sig Klampen om det?

Not. Ja då ska det lyssnas tänker jag.

Klampen: " Alltså mina naglar de liksom vill ju liksom inte längre" Jag har försökt allt men det går inte. Nu har jag hittat världens bästa typ tjej som gör det och de blir så fina! Akryl och allt! Jag är sååå lycklig"

I huvudet på mig: Akryl..? Ja, är man från Borås så är man.

Sonja: "O så bra vad glad jag är för din skulle att du hittat en så bra..."

Klampen avbryter: " Ja, jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hittat henne."

Samtalet fortsätter om Klampens eviga försök att hitta någon som kan ge henne naglar, stackars Sonjan försöker flika in lite stöd då och då men det vill Klapmen inte höra allt. Hon gillar mest sin egen röst.

Snabbt klättrade jag fram ur klädställningen, tittade full i skratt på Klampen och Sonjan och ramlade ut ur butiken. Tror att det var en av de mest fördummande samtal jag hört. Kan man inte tjäna pengar på detta? Typ "hört på stan" i Aftonbladet

Syster A??

ääää

Jag har en underbar man. Snäll, största tålamodet i världen. Lagar jättegod mat. Handlar fixar donar. Står ut med allt mitt gnäll och min nycker. Är goaste goaste på att ta hand om mg nu när jag är i en ömklig fas. Han får mig att skratta, tänka, undra och älska. 

Men så är det ju det där med minnet... Äääää vad heter det nu igen? Äääää när var det det där hände? Det kan ta fem minuter att få svar på frågan: vad tittar du på?  

I början trodde jag att han var "lite senare" än andra. 

Sen trodde jag att han bara var extremt slö och inte orkade svara. 

Sen trodde jag att det var för att han hör så dåligt. 

Sen slog det mig. 

Han är ju bara man! 

trötthet

Förkylningen den stora drabbade mig för en vecka sedan.

Det börjar alltid med att jag får ont i bihålorna efter att druckit kaffe eller ätit äpple.

En eller två dagar senare börjar bihålorna göra extremt ont alldeles på egen hand.

Sen startar det stora snorfallet.

Fast inte rinner det utåt, nej då, det vill liksom rinna tillbaka in i hjärnan.

Så jag sitter som en gammal gubbe och snorkar näsan. Riktigt äckligt, riktigt jobbigt.

När jag väl kan snyta mig så kommer det så mycket att man kan tro att det inte borde finnas en milliliter vätska kvar i mig överhuvudtaget.

Men icke, efter några snorkningar till så är det dags igen för en snytning.

Sova. Hela tiden. Mycket. Länge.

Sover cirka nio timmar per natt. Är vaken i tre och behöver sedan sova igen.

Denna helg är till för rekreation.

Men först ska jag se till att systerdöttrarna blir vänner igen så de vill komma och fika med oss.

Vi har ju något roligt att fråga!

vädermuttan

Härlig tjejlunch häromdagen med goa vännen S.

Allt från "vi har inte sex med våra män" till "jag erkänner mitt shoppingberoende".

Det var bara Oprah som saknades som skulle kunna stoppa in smart kommentarer och tipsa om självhjälpböcker.

Så det ena ämnet blev till det andra och helt plötsligt kom den:

S säger: Jag har fått väderspänningar.

N: ja ha hur känns det?

S: ja alltså det sitter i musen på mig.

...

...

...

Vi skrattade så mycket att hela restaurangen tittade.

Och de tittade ännu mer när vi tjöt: VÄDERMUTTA

S menade på att efter tredje barnet så kan hon känna av att vädret ska förändras.

I muttan.

Jag tror att när de obducerar S efter hennes död kommer hennes lilla mus att gå till vetenskaplig forskning.

foppatofflor

Idag på bussen klev det på en man med kryckor.

Kändes som att han hade polio. Han gick på det det ryckiga sättet jag sett andra poliomänniskor göra.

Ingen reser sig upp på bussen.

Backslickmedelåldersmannen är helt plötsligt väldigt troende en annons i sin tidning.

Söderbönorna stirrar blint ner i sina mobiler.

Då hojtar en Gudrun Sjödén kopia till att det minsann finns en plats.

INNANFÖR backslickmedelåldersmannen.

Som givetvis tittar ännu djupare ner i sin tidning.

Poliomannen bara fnissar och skakar på huvudet och står kvar.

Gudryn Sjöden försöker igen: men det finns ju en plats där!

Hon ser nästan lite upprörd ut för att Poliomannen inte sätter sig.

Han bara fnissar på och står där och hänger på sina kryckor.

Det är då jag ser dem.

Foppatofflorna.På Poliomannen. 

Och han har inga strumpor i dem.

Polio. Barfota. I foppatofflor.

Har jag missat något mystiskt mode från någon okänd kontinent?

minskad godhet

Ringde häromdagen för att gratta T.

Det visade sig att det var förra månaden hon fyllde år.

Den gode P tyckte det var roligt att vara elak och säga att det var den 24 februari och inte det 24 januari när jag ringde i början på januari för att dubbelkolla.

Det verkar som jag måste omvärdera det här med att lita på människors godhet.

vad hände?

Direktblogg från soffan tittandes på Skavlan.

Carolina Klüft sitter i fåtöljen och pratar om hon paranoid hon är med sin mat, dryck och annat för att inte bli dopad ofrivilligt.

Att hon skulle lämna Sverige om hon blev dopad, att det enda som gäller är att träna, äta rätt, sova, må bra, "jag vill göra rätt för mig"

Då börjar publiken att applådera.

What? Är det Oprah jag tittar på?

Sedan drar hon igång om hur hon vill vara länken mellan Mona Sahlin och svenska folket.

Då applåderar publiken igen och Mona säger:

"Du är helt underbar Carolina!"

Missuppfatta mig inte nu. Jag förespråkar helt klart att svenska folket inte ska vara så mesiga utan mer spontana mer duktiga på att ge varandra komplimanger.

Men snälla, när blev vi skrikande applåderande amerikaner på Oprahvis?

Kan inte bestämma mig - kräkas eller börja applådera själv?

världens bästa

Idag har varit en riktigt bra dag.

Gjort en ganska fin tidning.

Lagat och ätit god mat.

Promenerat länge i den varma sköna solen.

Fikat med världens bästa A, som var vacker som aldrig förr idag.

Shoppat – fast bara i fönstershoppat. (Eftersom giftermål står framför dörren och mitt käre arbetsgivare ger mig fel lön.)

Kom hem och beställde biobiljetter till mannen och mig – som vi nu inte går på för att frk Nina har fått dunderhuvudvärk och är apatrött.

Vad gör mannen då? jo han säger: det gör inget, vill du att jag ska gå och köpa glass till dig?

Jag vet inte om han är en feeder eller bara världens bäste blivande make. Jag väljer det sista.

Denna sköna dag slutar med pyjamas, glass och På spåret.

Ingvar och Björn hur ska vi klara oss utan er?

i'm a bona fide TV aficionado

Eftersom jag har så lite att göra på jobbet nu går all tid åt till att surfa.
Den ena sidan efter den andra.
NY Times, NYPost, Eonline, alla möjliga bloggar, massa modesidor, Dagensmedia, Resume mfl. (borde få betalt för ovanstående nämnda siter).
Och kom på att snart är det ju Oscarsgalan så in på den sidan och titta: man kan tävla i en sorts "rösta-vilken-klänning-som-snyggast-sedan-kommer-den-bäras-av-någon-på-röda-mattan". Och för att kunna rösta var man tvungen att anmäla sig på Oscars medlemssite. Sagt och gjort. Anmäld och röstad.
En stund senare får jag följande mail från ABC:

By signing up for free membership with ABC.com, you've proven that you are a bona fide TV aficionado who likes being in the know...
•Stay up to date -- Receive regular email updates from your favorite daytime soaps and primetime shows.

Hur visste de att jag älskar uppdateringar inom TV världen?

•Watch full-length episodes -- Missed something? Not a problem. Catch all your favorite moments again online. It's easy, it's convenient, and best of all: it's FREE!

Hur visste de att jag freestuff?

• Prove your skills -- Test your knowledge with frequent trivia games, polls and quizzes.

De kommer förlora fett – jag kan ju allt om serier, filmer och skvaller

• Go backstage -- Access exclusive coverage of live events such as the American Music Awards, the Country Music Awards and the granddaddy of them all, the Oscars(R)

Tänk att slippa jobba backstage för en gång skull

ABC är min nya cajberkompis!

längsta dagen

Igår var antagligen den längsta dagen detta år. Under frukosten hann jag läsa alla delar i tidningen.
Sedan var det läkarbesök, gamla jobbet besök, köpa lunch besök och allt kändes som det gick i extrem slowmotion.
Resten av dagen förflöt i ett töcken av seghet.
All den seghet gjorde mig så väldigt trött att jag till slut tog min jacka och gick in på toaletten.
La mig på golvet och la huvan över huvudet och sov.
I 10 minuter tills någon annan ville in.
Som tur var hade jag låst dörren.

arga snickaren

Varför heter det arga snickaren?

Vad har HAN att vara arg på?

Det är väl de som bor i huset som är fallfärdigt som borde vara de arga?

Det han borde vara arg för är hans Bobby Ewing frisyr och den stora överläppen han har.

Looks is everything my dear! 

zzzzova

De senaste dagarna har jag sovit, tittat på tv, sovit, tittat på tv och så har det snurrat på.

Fatta att jag vet allt om vad som händer i Las Vegas, How I met your mother, Glamour mfl.

Las Vegas; där är alla supersmala snygga och ganska blåsta

How I met your mother: där skrattas det hej vilt, Robin och Ted blir aldrig ett par för evigt vad de andra heter vet jag inte.

Glamour; SERIÖST!? Det har inte hänt mycket sedan jag såg första avsnittet för typ 15 år sedan.

Mamman ser likadan ut. Brooke har ju för tusan inte förändrats ett dugg, men lyckas ändå se helt oopererad ut. Till skillnad från Taylor som ser äldre ut än den distingerade pappan, så sönder opererad är hon. Jag kommer ihåg när hon skulle föda tvillingar och så gick tre avsnitt åt till att hon skulle vara en ängel innan hon bestämde sig för att leva. För att 112 avsnitt senare bli kidnappad och dyka upp på sitt barns bröllop! tokopererad.

Trodde de skaffat en ny skådis.

Anledningen till att jag babblar så mycket om detta är för att jag inte har annat att säga just nu. Detta är det enda "intressanta" som händer i mitt vakna liv just nu.

I'll be back.

dimma

Efter en natt fylld av "intressanta" drömmar undrar jag om jag är frustrerad inom ett visst område eller om jag bara är, lite mer än vanligt, knäpp i huvudet.

Detaljer kan tyvärr inte skrivas här, barn läser denna blogg...

Utanför mina fönster är det så mycket dimma att det knappt går att se vad grannarna gör.

Min favoritmorgonsyssla har därför utbytts mot att läsa alla tidningar som går att hitta här hemma.

Och de finns. Många.

Och ligger gärna på alla möjliga ställen.

Under ryggsäcken i hallen. På skrivbordet i drivor. På toa. Under sängen. Under soffbordet.

På Ps sida av sängen. På min sida av sängen.

Vissa är faktiskt inte mer än två månader gamla, vissa är två år gamla.

Och lik förbaskat rensar jag inte ändå. Trots fina pikar från mannen. Trots att jag suckar när jag flyttar ytterligare en hög för att komma fram till en annan.

Undrar fall jag kommer sluta som han mannen i England som kröp vilse i sitt eget sopberg till hem.

Åtminstone kommer jag dö under Vogue, Damerna, Vanity, Min helg, Elle Gourmet.

En rätt ok död, fylld av glitter, glamour och härlig mat.

dubbelrum

Detta länkade roligaste Annika upp.

Är det bara jag men har  inte dubbelrum alltid betytt: rum och säng för två?

"Men det står ju dubbelrum"

flås, utsikt och frisyr

Varje morgon går jag till jobbet.

4,92 km enligt www.jogg.se.

I början är det ganska mycket uppför.

Jag har en ganska god kondition efter alla år av powerwalks, framför allt i backarna i Ll.

Men ändå flåsar jag som en 80-årig hund när jag väl klarat av de fyra backar som är.

Efter två veckor har jag kommit fram till följande förklarningar:

Dunjacka - väger mer än tunn kappa?

Snö - man halkar på den, vilket innebär fler steg än vanligt?

Ovilja att gå till jobba – omedvetet går jag tyngre för att det ska ta längre tid?

Så fantastiskt det är ändå att se Stockholm vakna.

Och se hur utsikten från Katarinavägen skiftar beroende på vädret.

Varje dag känner jag mig som (nästan) Working Girl.

Kanske en av världens bästa låtar?

Fast inte en av världens bästa frisyrer...

144 dagar

144 dagar är det kvar tills planet lämnar Sveriges mark för att tre timmar senare sätta sina hjul på spansk jord.

Att jag om 144+7 dagar kommer att heta Nina Broman Körnung.

144+7 dagar tills jag är berättigad att fylla i rutan mrs i stället för miss.

Cava, hav, strand, goda vänner, goa familjen, mat och sol

Om 144 dagar...

prataprataprata

Från fredag klockan 19.50 till söndag 21.00 har jag pratat oavbrutet.

En helg full med tjejprat.

När hände det senast?

Förr i tiden var det det enda vi gjorde; satt på fik och pratade, satt hemma och pratade, satt på krogen och pratade, satt i telefon och pratade.

Sedan hände något.

Män, barn, jobb. 

Jag antar att det är som med allt annat. Var sak har sin plats och tid.

Men som jag saknat det.

Jag kan verkligen längta efter att vi alla ska fylla 40 och kunna åka på weekendresor till Köpenhamn som K gör.

Eller en vecka i Portugal som A.

Vin, prat, shopping och bara få vara tjejer.

Det blir väl så?

ögonbryn

Upptagen som jag är med att lyssna på det underbara fantastiska programmet Stil såg jag henne inte fören efter en liten stund.

Framför mig på bussen sitter ett vitblonderat hår i en lockig hårdtuperad  extremt sprayad knut.

Så vrider hon på ansiktet och jag ser henne i profil.

Inga ögonbryn.

Inga äkta ögonbryn.

Svarta hårt dragna kajalstreck.

Och under detta små oplockade strån som jag antar är de före detta äkta ögonbrynen.

På denna märkliga varelse satt en skräddad svart rock, i handen Kellyinspirerad väska o svart krokodil och höga svarta stövlar.

Snyggt men vad hände?

Har hon tappat ögonbrynen i en misslyckad creme brulée?

Skulle hon straffa sig själv och rakade av dem?

En kvinna som antagligen inte var en dag över 37 såg ut som 47 tack vare detta.

Susannah och Trinny, och kanske Freud, snälla kom och hjälp henne!

8 minutes

"Never spend more than eight minutes in a dress"

Nu vet ni alla varför jag har så många klänningar.

Man måste ju leva upp till Chers motto.

ålder

Under ett möte med en kund började vi prata om väldigt personliga saker.

Tänk att vissa människor får en att öppna sig på ett sätt man kanske inte ens skulle göra för en av sina närmsta.

Vissa människor har mer insikt och kunskap än andra. Och vet precis hur man ska förmedla den.

Hur lär man sig det? Ålder? Erfarenhet? Genetik?

Jag tror att jag blir klokare med åren, men jag vet ändå inte hur jag ska förmedla det.

Men det som är skönt med att bli äldre är att det är mycket enklare att vara sig själv.

Att kunna stå för den man är och vill vara och ganska mycket skita i vad andra tycker.

Kanske dags att hylla att jag i år fyller 35?

Wawawaweeewa!

alldeles alldeles underbar

Igår fyllde världens vackraste Alice 17 år.

Stora vackra blå ögon med långa ögonfransar.

Massa söta fräknar som man vill pussa på.

En humor som får mig att bli förundrad, bli förskräckt, bli förbannad men allra mest leder den till skratt så att tårarna sprutar.

Det mest underbara med min älskade Alice är hennes förmåga att ge och visa kärlek.

Varje gång vi ses förvånar hon mig.

Hur en människa i samma stund kan vara som ett litet barn och samtidigt väldigt insiktsfull.

Om det är någon jag vill vända mig till om en dag är unken, så är det Alice.

Med en fascinerade instinkt kommer hon med kommentarer om livet som om hon vore 117 och inte 17.

Tårarna rullar ofta ner för hennes kinder, antingen av glädje eller sorg. Som en liten skör Bambi blir Alice påverkad av saker. Allt från familjatrauman till Boratskämt.

Tack Alice för att du är din alldeles alldeles underbart egen person.

Jag älskar dig för evigt

Din moster Ninni

yes I can

Det är så underbart med vänner som med små medel kan få ens kropp att bli varm och go och allt känns lättare.

Och det är inte i morgon ännu.

Och redan bättre.

Nu P1 i öronen, nu startar Inauguration day.

It's a halleluja moment!

paus

Vissa dagar skulle det finnas passkort på.

"Tisdag - idag känns inte som en bra dag – pass"

Eller kan man bara få skippa livet en dag?

Trycka på pausknappen.

Slippa slaskväder, förvärk till mens, knäppa människor, jobbiga människor, missade möjligheter, evigt arbetande hjärna.

Stoppa huvudet i sanden och inte komma tillbaka förens dagen därpå och se om det är bättre.

Antagligen är det så.

Bättre i morgon.

sömnigt illamående

Vadslagningen blev ett tredje icke medvetet val:

Inget vin bara sömn

Och en h.vetes massa illamående.

I tre timmar.

Visst fort går det med X2000, men att sitta så länge och tro att man ska spy upp allt man någonsin ätit på alla andra i vagnen?

Kanske inte…

Göteborg är underbart, om man får njuta av det.

Jobba är som alltid fullkomligt överskattat.

När ska jag få vara hemmafru med ett ständigt flöde pengar till  mitt konto?

Kan man skriva in det i sitt äktenskapsförord – utan att blivande maken förstår vad som sker?

Kanske… 

vinmedicin

Ikväll bär det av mot Göteborg.

Med X2000.

Som jag blir riktigt sjösjuk av.

Käre C kom på att jag kan köpa mig en miniflaska vin i restaurangvagnen:

"Vinet trubbar ju av ditt balanssinne, så det borde vara toppen"

Äntligen en fullkomligt vettig ursäkt för att kunna dricka vin fast jag sagt att jag ska ha en vit vecka, dag, timme, minut... Eller vad det nu var.

Så nu återstår att se hur det blir.

1: Full och icke illamående

2: Full, illamående och spyendes.

Vadslagningen har startat.

wer'e going to the chappel…

ÄNTLIGEN – fungerar Ryan Airs hemsida.

I sju dagars tid har jag försökt köpa biljetter till Barcelona – till vårt bröllop!

Och det har inte fungerat. 

Hur får de sin verksamhet att gå ihop, fattar inte.

Att de har dryg personal och är snåla med bagaget, det köper jag, men hur ska vi kunna blir sura över det om vi inte ens får köpa biljetter?

Tur att det braiga priset var kvar, annars hade det blivit kris huvudet på Nina

shop and go

På Konsum kan man nu göra alldeles köra sin egen shop and go.

Sätt fast din påse på en ställning, scanna in dina varor, dra kortet/stoppa i pengarna och vips så har du dig en färdigshoppad matpåse.

Jag skrattade och ooo och aaaade mig så mycket i ren lycka över nya tekniska prylar att hon som visade mig hur man skulle göra klappade mig på rumpan och tyckte jag var det sötaste hon sett.

Hmmmm...när jag väl gick ut ur butiken slog det mig, vadå ska jag göra det själv, vad ska kassörskan göra då? Ska han/hon få sparken?

Men jag vill ju inte jobba på Konsum. Förlåt.

abraham lincoln

Det bästa med framtiden är att den bara kommer med en dag i taget.

louboutin

Mitt första möte med ett par Louboutin inträffade idag.

Ett par svarta ankelboots med nitar och den klassiska röda sulan.

Ägarinnan till dessa var en liten liten kvinna med massa hår, smala små ben i svart tights, svart yllejacka á la Audrey Hepburn.

Allt var väldigt vackert och det var ljuvligt att se.

Så börjar kvinnan att gå.

Iiiiiiiiiii, den vackra synen krossades som en spegel mot betong

Hon kunde överhuvudtaget inte gå i dessa underbara skapelser.

Stackars skor, de var inte hos någon som älskade dem.

Kom till Nina…

21 sekunder

Vid NK finns det, för mig, en helt ny typ av övergångsställe.

Samma vanliga gubbe, men ovanför är det en box med siffror i.

Röda siffror som räknar ner hur långt det är kvar tills du får gå.

Sedan när det är dags att gå, då blir siffrorna gröna och du har exakt 21 sekunder på dig att korsa gatan mellan Sverigehuset och NKs huvudentré.

Hur ska blinda göra?

Det fanns bara siffror, inget ljud.

Kanske ett nytt jobbområde för scriptor:

"Okej alla, om 20 sekunder är det dags att gå över gatan.

Pass på 10!

9

8

7

6

5

4

3

2

1

GÅ!!!!

Ni har nu 21 sekunder på er innan ni blir påkörda."

if I was a boy…

En man lagar mat, han hackar och skär lök, chili och vitlök

Sedan går han på toaletten

Fäller upp locket

Drar ner gylfen

Greppar sin…

Skriker…gråter

Hacka aldrig chili innan du ska gå på toa om du är man

Don't try this at home boys

Form

Ett dörrhandtag slipat så vackert att jag riktigt kunde känna hur lent det var utan att ta på det.

En lampa så vackert typograferat att det tårades i mina ögon.

Ett mönster i en glasskiva i dörren på en port fick mig att fullkomligt gå i spinn.

Tack formen för att du förgyller mina dagar.

inspiration

Jag har alltid tyckt att bloggande verkar vara extremt energikrävande att skriva och läsa.

Efter att ha läst de bloggar min familj och vänner har inser jag att jag lär känna dem bättre och får lov att vara mer en del utav deras vardag.

Så varför inte - jag är på.