hört den förut?

Stod inne i ett omklädningsrum och provade årets tunika. Mycket ska få plats och det ska även få plats att växa i.

Bara detta är ett stor bekymmer just nu. Svettigt, psykologiskt ansträngande och dyrt.

Tjuvlyssnare som jag är, detta måste vara ett medfött fel (eller rätt?) som jag inte kan stänga av även om jag vill.

Så följande hör jag från båset lite längre bort:

Mamman: – Å det är så jobbigt att prova kläder med er.

Barnet: – Men mamma jag gillar verkligen den gula.

Mamman: – Ja men prova då, suck suck.

Barnet: – Det fungerar inte riktigt.

Mamman: – Det är ju helt OMÖJLIGT att prova kläder med er, NI ÄR FÖR FETA!!

I mitt lilla bås tappar jag fullkomligt hakan. Vad sa hon? Får man säga så? Är det andra regler idag än när jag växte upp? Så sa aldrig min mamma, även om hon proppade i mig allt med socker och fett så jag var fet som en gris när jag var liten. Men det hade ju mer med hennes projiceringar att göra.

Snabbt som attan fick jag på mig kläderna och började leta efter mamman med de "feta" barnen. De såg ju ganska normala ut, något rultiga, men det kommer de antagligen att växa ifrån, de var ju i yngre tonåren!

Dessutom är det ju deras mamma som gett dem deras så kallade fethet!

Numret till BRIS anyone?