minskad godhet

Ringde häromdagen för att gratta T.

Det visade sig att det var förra månaden hon fyllde år.

Den gode P tyckte det var roligt att vara elak och säga att det var den 24 februari och inte det 24 januari när jag ringde i början på januari för att dubbelkolla.

Det verkar som jag måste omvärdera det här med att lita på människors godhet.

vad hände?

Direktblogg från soffan tittandes på Skavlan.

Carolina Klüft sitter i fåtöljen och pratar om hon paranoid hon är med sin mat, dryck och annat för att inte bli dopad ofrivilligt.

Att hon skulle lämna Sverige om hon blev dopad, att det enda som gäller är att träna, äta rätt, sova, må bra, "jag vill göra rätt för mig"

Då börjar publiken att applådera.

What? Är det Oprah jag tittar på?

Sedan drar hon igång om hur hon vill vara länken mellan Mona Sahlin och svenska folket.

Då applåderar publiken igen och Mona säger:

"Du är helt underbar Carolina!"

Missuppfatta mig inte nu. Jag förespråkar helt klart att svenska folket inte ska vara så mesiga utan mer spontana mer duktiga på att ge varandra komplimanger.

Men snälla, när blev vi skrikande applåderande amerikaner på Oprahvis?

Kan inte bestämma mig - kräkas eller börja applådera själv?

världens bästa

Idag har varit en riktigt bra dag.

Gjort en ganska fin tidning.

Lagat och ätit god mat.

Promenerat länge i den varma sköna solen.

Fikat med världens bästa A, som var vacker som aldrig förr idag.

Shoppat – fast bara i fönstershoppat. (Eftersom giftermål står framför dörren och mitt käre arbetsgivare ger mig fel lön.)

Kom hem och beställde biobiljetter till mannen och mig – som vi nu inte går på för att frk Nina har fått dunderhuvudvärk och är apatrött.

Vad gör mannen då? jo han säger: det gör inget, vill du att jag ska gå och köpa glass till dig?

Jag vet inte om han är en feeder eller bara världens bäste blivande make. Jag väljer det sista.

Denna sköna dag slutar med pyjamas, glass och På spåret.

Ingvar och Björn hur ska vi klara oss utan er?

i'm a bona fide TV aficionado

Eftersom jag har så lite att göra på jobbet nu går all tid åt till att surfa.
Den ena sidan efter den andra.
NY Times, NYPost, Eonline, alla möjliga bloggar, massa modesidor, Dagensmedia, Resume mfl. (borde få betalt för ovanstående nämnda siter).
Och kom på att snart är det ju Oscarsgalan så in på den sidan och titta: man kan tävla i en sorts "rösta-vilken-klänning-som-snyggast-sedan-kommer-den-bäras-av-någon-på-röda-mattan". Och för att kunna rösta var man tvungen att anmäla sig på Oscars medlemssite. Sagt och gjort. Anmäld och röstad.
En stund senare får jag följande mail från ABC:

By signing up for free membership with ABC.com, you've proven that you are a bona fide TV aficionado who likes being in the know...
•Stay up to date -- Receive regular email updates from your favorite daytime soaps and primetime shows.

Hur visste de att jag älskar uppdateringar inom TV världen?

•Watch full-length episodes -- Missed something? Not a problem. Catch all your favorite moments again online. It's easy, it's convenient, and best of all: it's FREE!

Hur visste de att jag freestuff?

• Prove your skills -- Test your knowledge with frequent trivia games, polls and quizzes.

De kommer förlora fett – jag kan ju allt om serier, filmer och skvaller

• Go backstage -- Access exclusive coverage of live events such as the American Music Awards, the Country Music Awards and the granddaddy of them all, the Oscars(R)

Tänk att slippa jobba backstage för en gång skull

ABC är min nya cajberkompis!

längsta dagen

Igår var antagligen den längsta dagen detta år. Under frukosten hann jag läsa alla delar i tidningen.
Sedan var det läkarbesök, gamla jobbet besök, köpa lunch besök och allt kändes som det gick i extrem slowmotion.
Resten av dagen förflöt i ett töcken av seghet.
All den seghet gjorde mig så väldigt trött att jag till slut tog min jacka och gick in på toaletten.
La mig på golvet och la huvan över huvudet och sov.
I 10 minuter tills någon annan ville in.
Som tur var hade jag låst dörren.

arga snickaren

Varför heter det arga snickaren?

Vad har HAN att vara arg på?

Det är väl de som bor i huset som är fallfärdigt som borde vara de arga?

Det han borde vara arg för är hans Bobby Ewing frisyr och den stora överläppen han har.

Looks is everything my dear! 

zzzzova

De senaste dagarna har jag sovit, tittat på tv, sovit, tittat på tv och så har det snurrat på.

Fatta att jag vet allt om vad som händer i Las Vegas, How I met your mother, Glamour mfl.

Las Vegas; där är alla supersmala snygga och ganska blåsta

How I met your mother: där skrattas det hej vilt, Robin och Ted blir aldrig ett par för evigt vad de andra heter vet jag inte.

Glamour; SERIÖST!? Det har inte hänt mycket sedan jag såg första avsnittet för typ 15 år sedan.

Mamman ser likadan ut. Brooke har ju för tusan inte förändrats ett dugg, men lyckas ändå se helt oopererad ut. Till skillnad från Taylor som ser äldre ut än den distingerade pappan, så sönder opererad är hon. Jag kommer ihåg när hon skulle föda tvillingar och så gick tre avsnitt åt till att hon skulle vara en ängel innan hon bestämde sig för att leva. För att 112 avsnitt senare bli kidnappad och dyka upp på sitt barns bröllop! tokopererad.

Trodde de skaffat en ny skådis.

Anledningen till att jag babblar så mycket om detta är för att jag inte har annat att säga just nu. Detta är det enda "intressanta" som händer i mitt vakna liv just nu.

I'll be back.

dimma

Efter en natt fylld av "intressanta" drömmar undrar jag om jag är frustrerad inom ett visst område eller om jag bara är, lite mer än vanligt, knäpp i huvudet.

Detaljer kan tyvärr inte skrivas här, barn läser denna blogg...

Utanför mina fönster är det så mycket dimma att det knappt går att se vad grannarna gör.

Min favoritmorgonsyssla har därför utbytts mot att läsa alla tidningar som går att hitta här hemma.

Och de finns. Många.

Och ligger gärna på alla möjliga ställen.

Under ryggsäcken i hallen. På skrivbordet i drivor. På toa. Under sängen. Under soffbordet.

På Ps sida av sängen. På min sida av sängen.

Vissa är faktiskt inte mer än två månader gamla, vissa är två år gamla.

Och lik förbaskat rensar jag inte ändå. Trots fina pikar från mannen. Trots att jag suckar när jag flyttar ytterligare en hög för att komma fram till en annan.

Undrar fall jag kommer sluta som han mannen i England som kröp vilse i sitt eget sopberg till hem.

Åtminstone kommer jag dö under Vogue, Damerna, Vanity, Min helg, Elle Gourmet.

En rätt ok död, fylld av glitter, glamour och härlig mat.

dubbelrum

Detta länkade roligaste Annika upp.

Är det bara jag men har  inte dubbelrum alltid betytt: rum och säng för två?

"Men det står ju dubbelrum"

flås, utsikt och frisyr

Varje morgon går jag till jobbet.

4,92 km enligt www.jogg.se.

I början är det ganska mycket uppför.

Jag har en ganska god kondition efter alla år av powerwalks, framför allt i backarna i Ll.

Men ändå flåsar jag som en 80-årig hund när jag väl klarat av de fyra backar som är.

Efter två veckor har jag kommit fram till följande förklarningar:

Dunjacka - väger mer än tunn kappa?

Snö - man halkar på den, vilket innebär fler steg än vanligt?

Ovilja att gå till jobba – omedvetet går jag tyngre för att det ska ta längre tid?

Så fantastiskt det är ändå att se Stockholm vakna.

Och se hur utsikten från Katarinavägen skiftar beroende på vädret.

Varje dag känner jag mig som (nästan) Working Girl.

Kanske en av världens bästa låtar?

Fast inte en av världens bästa frisyrer...

144 dagar

144 dagar är det kvar tills planet lämnar Sveriges mark för att tre timmar senare sätta sina hjul på spansk jord.

Att jag om 144+7 dagar kommer att heta Nina Broman Körnung.

144+7 dagar tills jag är berättigad att fylla i rutan mrs i stället för miss.

Cava, hav, strand, goda vänner, goa familjen, mat och sol

Om 144 dagar...

prataprataprata

Från fredag klockan 19.50 till söndag 21.00 har jag pratat oavbrutet.

En helg full med tjejprat.

När hände det senast?

Förr i tiden var det det enda vi gjorde; satt på fik och pratade, satt hemma och pratade, satt på krogen och pratade, satt i telefon och pratade.

Sedan hände något.

Män, barn, jobb. 

Jag antar att det är som med allt annat. Var sak har sin plats och tid.

Men som jag saknat det.

Jag kan verkligen längta efter att vi alla ska fylla 40 och kunna åka på weekendresor till Köpenhamn som K gör.

Eller en vecka i Portugal som A.

Vin, prat, shopping och bara få vara tjejer.

Det blir väl så?