Lövbiff, pompa och bejja. Marängswiss. Levande ljus och hejdlöst sappande i sunkställning.
Fantastiskt. Första gången på länge och antagligen kommer det dröja år innan det händer igen.
Vad är det som gör att ensamheten kan vara så ljuvlig? För att jag vet att jag inte är ensam på riktigt? För att det blir en stunds längtan?
Önskar bara att jag la min tid på bättre saker än surfande, emailande och tvättande. Typ måla den där tavlan, sy den där tunika, gå på den där utställningen, sitta på mysiga fiket med goa boken.
Hmmm... det regnar ute. Stannar nog inne ett ta till. Det finns ju alltid konst på nätet, kaffe i termosen och underhållning damtidningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar