05.00 Åt gröt.
06.30 Somnade.
09.00 Cyklade mot jobbet.
09.15 Halkade med cykel vid Kungsan, blodet forsade från hela foten…
09.17 Ringde fästmannen gråtandes hulkandes.
09.19 Blodet rinner ännu mer och jag hade inget att torka med.
09.20 INGEN stannar och hjälper en gravid gråtandes blödandes person.
09.30 Fick hjälp vid fiket mitt emot Cafeét, massa vatten, klappar på axeln och papper till allt blod.
09.35 Fästmannen kommer som en riddare i vit rustning i en svartgul taxi och räddar fröken Blodfot i nöd.
09.45 Allt mycket bättre, blodet nästan borta, skakningarna i kroppen borta.
10.00 Haltandes genom stan mot Stureplans apotek, fästmannen rycker in som en McSteamy och opererar min tå (det var visst inte hela foten som blödde) Schtekare tittar snett på oss – inte kan man utföra sådant på fiiiina Stureplan. "Fuckface" blänger jag åt dem och tittar sedan förälskat på min blivande make.
10.30 Cyklar vidare mot jobbet…
Nu kan det bara gå uppåt … Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar