söndag 8 mars 2009

ääää


Jag har en underbar man. Snäll, största tålamodet i världen. Lagar jättegod mat. Handlar fixar donar. Står ut med allt mitt gnäll och min nycker. Är goaste goaste på att ta hand om mg nu när jag är i en ömklig fas. Han får mig att skratta, tänka, undra och älska. 
Men så är det ju det där med minnet... Äääää vad heter det nu igen? Äääää när var det det där hände? Det kan ta fem minuter att få svar på frågan: vad tittar du på?  
I början trodde jag att han var "lite senare" än andra. 
Sen trodde jag att han bara var extremt slö och inte orkade svara. 
Sen trodde jag att det var för att han hör så dåligt. 
Sen slog det mig. 
Han är ju bara man! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar