om sport ändå vore så här roligt

näst sista passet gjort

Måndag morgon och jag sitter i vårt mysiga kök och äter frukost. 

Hela helgen har jag bott på Tegeluddsvägen och scriptat sport.

Hur gick det till? Jag? Sport? Porque?  Ok bra jobb att ha när jag frilansar, drygar ut kassa 

ganska rejält. Det tar dock på min emotionella kassa.

Tänk er att gå fyra trappor ner klockan 11 en lördag förmiddag och inte komma upp igen fören klocka 23 dagen därpå.

Och ensam tjej som jag är där nere är stämningen och snacket på en viss "grabbig" nivå.

Vad jag inte förstår är varför killar, män, blir så urkiga när de kommer sig samman i grupp.

Med urkiga menar jag det tas fram bilder på snygga tjejer, det snackas om "ja ja kärringen vill att jag kommer hem men jag vill på krogen" JAAAAA tjutar de andra pojkarna då och dunkar honom i ryggen.

Men så tänker jag att massa andra killar jag känner, tex älskade P, kollegan E och söta C de pratar inte så. Har det att göra med att de är vid 40 strecket och grabbarna fyra trappor ner fortfarande inte lämnat 30?

Eller har det att göra med att det enda intresset de har är sport? Och missat att det finna en hel värld utanför det?

Efter åtta timmars fotboll igår hade jag blivit hjärntvättad, fick ut mig något urkigt och det nya teamet som kommit då garvade och sa: Men Nina, nu har du suttit här nere alldeles för länge, du låter som en grabb.

Tack och lov var det mitt näst sista pass för i vår.

Idag ska jag umgås med vackra E och söta H, titta på tyg till bröllopsklänning och bara vara tjej.

Halleluja - jag kommer bli mig själv igen.

livet är fyllt med mat

Vad vore livet utan mat?

Smörgås med leverpastej med gurka, grapefrukt och thé.

Äpple och vatten till mellis.

 Nu lunch med kyckling, svampsås och blomkålspuré.

Jag längtar redan till middag,

Pizza på Vapiano med efterföljande bio med bästis E.

Risk att det slinker ner lite godis eller popcorn då.

Och i morgon får jag äta igen.

Jag äääälskar mat!

upp och ner ut och in

Vädret går upp och ner. Huvudet vänds ut och in. Sol med 10 grader. Sol med minus grader och snöstorm.

Solen skiner = humöret går uppåt och alla blir snygga och trevliga.

Solen försvinner = humöret sjunker och alla blir fulare och dummare.

Varför står det inte i Socialstyrelsens regler att svenska folket måste få uppåttjack utdelat mars och april månad?

Detta ständiga omväxlande väder lurar mig fullkomligt. Det gör mig helt slut. All den energi min kropp lägger på att växla mellan sol och moln – fast att jag försöker tänka på BARA sol.

tjuvlyssnat

Jag går in i en liten gullig butik.

Där står en tjej som jag är helt övertygad om att jag känner.

Tjejen står och pratar med sin långa väninna och jag hör att de pratar på Boråsdialekt.

Ja just det vi känner varandra från Borås tänker jag.

Men kan ändå inte placera henne.

Tjejen svarar i sin mobil.

Följande dialoger utspelas:

"Står på Syster Lycklig."

"Jag har ätit frukost med Sonja."  (jag tänker hur kan det vara frukost, klockan är ju ett och vem är Sonja?)

"Ja, men du kan ju inte bli sur. Ja, men jag har bil. Sen ska jag till Bvc.  Ja, men vi kan väl ses sen? Ja ja ja ja okejrå hejdå"

Då faller poletten ner för mig: Det är ju Shirley Clamp och Sonja Aldén.

Snabbt som attan kör jag in huvudet i första bästa klädstång, som lite lägligt står precis vid Klampens barnvagn, som för övrigt står helt och hållet i vägen för allt och alla och tar upp VÄLDIGT mycket plats. Men bryr sig Klampen om det?

Not. Ja då ska det lyssnas tänker jag.

Klampen: " Alltså mina naglar de liksom vill ju liksom inte längre" Jag har försökt allt men det går inte. Nu har jag hittat världens bästa typ tjej som gör det och de blir så fina! Akryl och allt! Jag är sååå lycklig"

I huvudet på mig: Akryl..? Ja, är man från Borås så är man.

Sonja: "O så bra vad glad jag är för din skulle att du hittat en så bra..."

Klampen avbryter: " Ja, jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hittat henne."

Samtalet fortsätter om Klampens eviga försök att hitta någon som kan ge henne naglar, stackars Sonjan försöker flika in lite stöd då och då men det vill Klapmen inte höra allt. Hon gillar mest sin egen röst.

Snabbt klättrade jag fram ur klädställningen, tittade full i skratt på Klampen och Sonjan och ramlade ut ur butiken. Tror att det var en av de mest fördummande samtal jag hört. Kan man inte tjäna pengar på detta? Typ "hört på stan" i Aftonbladet

Syster A??

ääää

Jag har en underbar man. Snäll, största tålamodet i världen. Lagar jättegod mat. Handlar fixar donar. Står ut med allt mitt gnäll och min nycker. Är goaste goaste på att ta hand om mg nu när jag är i en ömklig fas. Han får mig att skratta, tänka, undra och älska. 

Men så är det ju det där med minnet... Äääää vad heter det nu igen? Äääää när var det det där hände? Det kan ta fem minuter att få svar på frågan: vad tittar du på?  

I början trodde jag att han var "lite senare" än andra. 

Sen trodde jag att han bara var extremt slö och inte orkade svara. 

Sen trodde jag att det var för att han hör så dåligt. 

Sen slog det mig. 

Han är ju bara man! 

trötthet

Förkylningen den stora drabbade mig för en vecka sedan.

Det börjar alltid med att jag får ont i bihålorna efter att druckit kaffe eller ätit äpple.

En eller två dagar senare börjar bihålorna göra extremt ont alldeles på egen hand.

Sen startar det stora snorfallet.

Fast inte rinner det utåt, nej då, det vill liksom rinna tillbaka in i hjärnan.

Så jag sitter som en gammal gubbe och snorkar näsan. Riktigt äckligt, riktigt jobbigt.

När jag väl kan snyta mig så kommer det så mycket att man kan tro att det inte borde finnas en milliliter vätska kvar i mig överhuvudtaget.

Men icke, efter några snorkningar till så är det dags igen för en snytning.

Sova. Hela tiden. Mycket. Länge.

Sover cirka nio timmar per natt. Är vaken i tre och behöver sedan sova igen.

Denna helg är till för rekreation.

Men först ska jag se till att systerdöttrarna blir vänner igen så de vill komma och fika med oss.

Vi har ju något roligt att fråga!

vädermuttan

Härlig tjejlunch häromdagen med goa vännen S.

Allt från "vi har inte sex med våra män" till "jag erkänner mitt shoppingberoende".

Det var bara Oprah som saknades som skulle kunna stoppa in smart kommentarer och tipsa om självhjälpböcker.

Så det ena ämnet blev till det andra och helt plötsligt kom den:

S säger: Jag har fått väderspänningar.

N: ja ha hur känns det?

S: ja alltså det sitter i musen på mig.

...

...

...

Vi skrattade så mycket att hela restaurangen tittade.

Och de tittade ännu mer när vi tjöt: VÄDERMUTTA

S menade på att efter tredje barnet så kan hon känna av att vädret ska förändras.

I muttan.

Jag tror att när de obducerar S efter hennes död kommer hennes lilla mus att gå till vetenskaplig forskning.

foppatofflor

Idag på bussen klev det på en man med kryckor.

Kändes som att han hade polio. Han gick på det det ryckiga sättet jag sett andra poliomänniskor göra.

Ingen reser sig upp på bussen.

Backslickmedelåldersmannen är helt plötsligt väldigt troende en annons i sin tidning.

Söderbönorna stirrar blint ner i sina mobiler.

Då hojtar en Gudrun Sjödén kopia till att det minsann finns en plats.

INNANFÖR backslickmedelåldersmannen.

Som givetvis tittar ännu djupare ner i sin tidning.

Poliomannen bara fnissar och skakar på huvudet och står kvar.

Gudryn Sjöden försöker igen: men det finns ju en plats där!

Hon ser nästan lite upprörd ut för att Poliomannen inte sätter sig.

Han bara fnissar på och står där och hänger på sina kryckor.

Det är då jag ser dem.

Foppatofflorna.På Poliomannen. 

Och han har inga strumpor i dem.

Polio. Barfota. I foppatofflor.

Har jag missat något mystiskt mode från någon okänd kontinent?