4,92 km enligt www.jogg.se.
I början är det ganska mycket uppför.
Jag har en ganska god kondition efter alla år av powerwalks, framför allt i backarna i Ll.
Men ändå flåsar jag som en 80-årig hund när jag väl klarat av de fyra backar som är.
Efter två veckor har jag kommit fram till följande förklarningar:
Dunjacka - väger mer än tunn kappa?
Snö - man halkar på den, vilket innebär fler steg än vanligt?
Ovilja att gå till jobba – omedvetet går jag tyngre för att det ska ta längre tid?
Så fantastiskt det är ändå att se Stockholm vakna.
Och se hur utsikten från Katarinavägen skiftar beroende på vädret.
Varje dag känner jag mig som (nästan) Working Girl.
Kanske en av världens bästa låtar?
Fast inte en av världens bästa frisyrer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar